Valeria Fran Tjeckien

Jag växte upp i Tjeckien under kommunisttiden. I november 1989 kom "velvet revolution" som betydde kommunismens fall och att man plötsligt fick lyssna på annan musik och upptäcka nya idoler. Jag fastnade direkt för Madonna o Sandra och det var just dessa kassetter jag köpte på min första utländska resa - till Wien. Det var en helt annan värld - så färgglatt allting var! Jag fick en första Barbie-docka och just dessa kassettband som jag idag har på CD-skivor men varje gång jag hör dem, är jag där igen, tillbaka i tiden. Bland artisterna fanns även en viss blondin som sjöng den sången som kom från Pretty Woman... Det året var det inte mer än så.

Maj 1991 betydde den stora förändringen för mig. Jag satt vid MTV och det började något cirkus-clip. Sen började Per sjunga, Marie sjöng Hey now, touch the sky - och jag trodde på tre minuter att jag skulle svimma.  Vilken låt! Så underbara de såg ut! Vilken kärlek på en gång, just the THE BIG L! Jag var såld på knappt 3 minuter. Min låt blev Big L den sommaren och har kommit för att stanna kvar.  Än idag ryser jag när dem kör den live. Sedan den kvällen var det klart att det var Roxette jag sökte.

Det året blev det mycket samlande, videoinspelningar, i februari kom Join the joyride live - med kopierade videoband som körde hela tiden blev videon snart trasig :-) Det blev flera apparater som man fick byta pga Rox-videor. Och jag måste också medge att detta inte var så välkommet av mina föräldrar, inte heller detta att bli ett sånt stort fan, speciellt för min mamma, som är starkt troende och aldrig kunde förstå hur det är att ha idoler. Det blev en massa bråk. Mina föräldrar hoppades att det bara var pubertet och att det skulle ta slut, men istället blev Roxette bara starkare o starkare i mitt liv. Under de tokigaste tiderna, om man kan säga så, hade jag varje yta i rummet tapetserat med Roxette och alla Barbie-dockor fick en passande Mariefrisyr :-)) och hennes scenkläder, som jag sydde enligt videorna. Men å andra sidan, var det min farmor som alltid stod bakom mej och stöttade mej även i dessa tokiga tider.

Sommaren 1992 var det Tourism-fever från början till slut. Vi hade skapat Roxettedockor av papper med kompisarna och lekte med dem på balkongen, med MTV skrikande för fullt. Det var så vackra minnen. How do you do i MTV på top 20. Hösten kom med Queen of rain, som kom för att stanna i mitt hjärta.

Sen kom vintern 1993, tiden som förändrade allt. Mina föräldrar ville bara flytta tillbaka då bodde vi i Slovakien några år, min farmor blev sjuk, jag ville stanna kvar. MTV kom med något helt ofattbart - en Roxette-Weekend! Hela två dagar med bara Roxette! Och min far gick med på att jag fick titta. Helgen slutade med Roxette Unplugged - vilken fest! Med det som hänt just under den helgen, det var det som bestämde o förändrade mitt liv - när MTV plötsligt körde Så länge det lyser mitt emot. Det var en chock för mej!!! Först och främst: Jag visste ju inte att Marie sjöng på svenska vid sidan om Roxette, inte heller fick jag höra svenska någonstans - och nu detta! Jag ville bara veta vad den vemodiga låten handlade om. I samma veva hörde jag Gyllene Tider för första gången, låtarna Småstad och Om hon visste vad hon ville, som också gick på MTV. Men det var Marie som helt hade förtrollat mej. Det här var ju tider utan internet, utan tillgång till något annat än vanliga tidningar. Hur får man tag på en skiva på svenska? Det var en jobbig tid för mig eftersom min farmor blev svårt sjuk. Men samtidigt var det den vackraste tiden. Jag trivdes så bra med min farmor, även om hon inte orkade så mycket, så fanns hon där. Roxette sjöng Almost unreal o det var precis så jag kände mej då, som om allt bara var en dröm.

På sommaren flyttade min familj till Tjeckien och det första jag köpte när vi kom fram var en Bravo-tidning med dagens nyhet - Marie har blivit mamma till en flicka! Och jag köpte skivan med Den ständiga resan, som fanns i en vanlig affär. Ungefär under den tiden, 1994, när Crash! Boom! Bang! kom, fick jag min första CD-spelare. Mina föräldrar hade vänner i den staden där vi bodde, som jag en gång besökte med dem. Det visade sej att deras familj hade flyttat till Sverige och nu började det hända saker! Jag fick tag på läroböcker, de hjälpte mej till och med att få tag på tidningar och några svenska kassettband.

Det blev långa eftermiddagar med kassettband, läroböcker och en stor längtan till att få upptäcka Roxette-landet. Jag försökte förstå vad som stod på svenska och speciellt låtarna, började förstå vad de sjöng om och det var en härlig känsla. Snart lärde jag mej hela Den ständiga resan-skivan o även om jag ännu inte förstod allt, så var det mycket man ändå klarade av redan då.

1997 under våren gick min farmor bort och jag började att störtplugga tyska för jag blev erbjuden en plats för praktik på hotell i Schweiz, verkligen en chans, så jag pluggade hela sommaren. En kväll köpte jag Baladas en espagnol, som sedan följde mej tryggt genom hela vintern. Resan till  Schweiz blev livets vinst på alla sätt. Först och främst kunde jag så bra tyska att jag klarade mej utan problem, men vilken lycka det blev när jag fick veta att jag jobbade med ett gäng från Sverige o Dankmark! Det var mest tack vare Anna, en tjej från Örebro o hennes kompisar som lärde mej prata svenska och alla regler om uttalet under tiden tillsammans. Jag fick låna en skiva av Anna - GT´s Halmstads pärlor. Inte visste jag att det var Per som sjöng, att det var så bra låtar o dessutom på svenska! Alla dessa kvällar då man satt o lyssnade på skivan, som blev min soundtrack till Schweiz-vistelsen.

Efter att jag kommit hem, kunde jag både prata bra tyska o svenska, sen den tiden var jag ganska säker på det - sen gällde det bara att bygga på grunden vidare. Redan vid början av skolan hade jag reserverat mitt ämne för student-arbetet - Sverige!! Och jag gjorde allt för att lyckas - jag var den bästa, hade presenterat landet o dess städer, visst, Halmstad o Stockholm var med. Studenten tog jag 1998, vintern 1999 kom med Have a nice day. Låten Anyone blev väldigt speciell för mig. Innan dess har det aldrig hänt mej, men när jag första gången hörde Anyone började jag gråta direkt, så rörande, så vackert, så rakt in i hjärtat. Det var svårt att beskriva. Under denna tid fick jag kontakt med Rox-fanclubben i Holland o det var via dem man kom åt sånt som Rox-Reviews och unika bootleg plattor. På en resa till Schweiz med skolan köpte jag av en ren slump Maries alla svenska plattor. Nu återstod bara en resa till Sverige.

Efter skolan började jag direkt jobba på en resebyrå och sparade varenda krona. Den sommaren åkte jag första gången med på en bussresa till Sverige. Jag skaffade GT´s alla skivor, PG solo visste jag innan dess ingenting om heller - men nu köpte jag allt på en gång! Den eftermiddagen satt jag i Göteborg på Avenyn och kollade skivorna, när det kom fram en tjej o sa: ”Hi, do you like Roxette? Where are you from? I´m from Czech republic” “haha, me too…”  Och så började vi prata på tjeckiska och sedan dess har vi hållit vår vänskap. Hon är nu mamma till två barn och bor en timme härifrån. För det mesta ses vi på Roxette-grejer, som t ex på O2 Arenan 2011.

År 2000 blev ett år full av förändringar. Jag träffade en svensk kille och efter några Sverige-resor till bestämde jag mej att flytta till Prag o kanske sen till Sverige också, men det hände aldrig eftersom förhållandet tog slut. Jag är fortfarande kvar i Prag och genom att flytta till Prag öppnades oanade möjligheter till kulturliv.  Och visst kom Roxette till Prag! Jag såg till att fixa biljetter direkt. Då jobbade jag bara en gata från hotellet där de bodde, på ett annat hotell. Mobilen ringde och någon från tidningen Bravo sa: ”Grattis, du har vunnit ett möte med Roxette”. Det var  som en dröm! Så fick jag träffa dem till slut, oktober 2001. Petra, tjejen som jag träffat i Göteborg, hon följde med. Den kvällen, den kommer jag aldrig nånsin att glömma.

Men september 2002, den 11:e, den glömmer man inte heller, då min dåvarande kille kom till Prag med tidningen Aftonbladet, där det stod att Marie har blivit sjuk och opererades. Först visste ingen men sen bekräftades att hon hade cancer och jag trodde att jag höll på att mista en bästa vän. Nej, nej, nej!!!! Ville jag bara skrika och plötsligt försökte jag klara av denna tid genom att på något sätt minska på Roxette, för jag blev livrädd varje gång jag hörde henne sjunga. Min dåvarande pojkvän lärde mej att upptäcka en annan sorts svensk musik, från dansband som jag faktiskt gillar, till artister som Tomas Ledin, Niklas Strömstedt, Carola, Orup och andra artister. Deras skivor blev en räddning i den svåra tiden.  

Sommaren 2004 var första gången jag såg GT i Stockholm live - vilken dröm. Då var det som om hoppet tändes om att Marie kanske också skulle komma tillbaka,  men hennes skiva The Change, kan man nästan inte alls lyssna på utan att vilja begå självmord eller gråta hela natten. Och hennes dokument om sjukdomen vågade jag bara titta på en enda gång, inte mer. Det blev många tårar.

För mig är Roxette lika underbara som de var i maj 1991 och den lyckan när det blev klart att Roxette kommer tillbaka, den kan man knappast beskriva. Jag måste säga, att jag verkligen haft tur som fan - jag fick både träffa Roxette, lät dem ändra mitt liv så jag gör precis det jag tycker mest om och reser till landet jag tycker bäst om, Sverige, och jag är fortfarande aktiv som fan och kommer alltid att förbli det. Jag såg Per i Stockholm, En händig man 2007, jag såg Roxette 2011 i Göteborg, just den konserten med den tysta minuten när man fick gåshud av tystnad bland 20.000 och sekunden därpå startade Dressed for success. Hösten 2011 var det Roxette i Globen och i år, GT, i Stockholm på Tele2 o en kväll av oändligt lyckorus - som jag fortfarande kan sväva i. Jag är djupt tacksam för allt och hoppas bara att det förblir så här, för det är just det som är mitt liv. Åh, jag älskar det!

 

 

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)